Intraprenören - nyckeln till innovation

Om kontinuerlig innovation

Det nya i vår tid är att förändringar sker så snabbt och att tekniker och kunskap inte längre är förbehållet några få etablerade aktörer. Forskarna kallar det för ”kontinuerlig innovation” och menar att det är en nödvändig kärnkompetens för företag och organisationer som vill överleva på sikt.

Forskare och näringsliv är överens om att medarbetarna är den viktigaste faktorn för framgångsrik innovation. Det är de mest innovativa medarbetarna som skapar den nödvändiga utvecklingen och förnyelsen.

De medarbetare som driver utveckling genom att komma med idéer och genomföra dem kallas för verksamhetens intraprenörer och ibland beskrivs de som en slags ”interna entreprenörer”.

Endast de verksamheter som har förmågan att identifiera, utveckla och behålla dessa sina mest innovativa och kreativa medarbetare kommer att lyckas med kontinuerlig innovation, enligt forskarna.

Innovation betyder ”att förnya, åstadkomma något nytt” och är en process där nya idéer, beteenden och metoder etableras i ett samhälle. Begreppet innovation definieras av OECD i Oslo-manualen 1997: “An ‘innovation’ is the implementation of a new or significantly improved product (good or service), or process, a new marketing method, or a new organisational method in business practices, workplace organisation or external relations.”

Om intraprenörer

Intraprenörer är anställda  i företag och organisationer och de drivs av nyfikenhet och utmaningar i sitt arbete. Intraprenören identifierar behov och ser möjligheter och arbetar självständigt, engagerat och uthålligt med att hitta nya kreativa, ofta unika, lösningar på verksamhetens utmaningar och problem.

Ordet ”intrapreneur” är en förkortning av ”intracorporate entrepreneur”. Det myntades av forskaren Gifford Pinchot och användes i en artikel första gången 1985. Pinchot ser intraprenören som en kombination av visionär och genomförare i organisationer. Han sammanfattar intraprenören med orden ”Dreamers who do”, (”Drömmare som får saker gjorda”, min översättning).

Flera forskare, inklusive Pinchot, identifierar två olika faser i den intraprenöriella processen. Den ena handlar om att formulera

idéer och visioner och den andra om att praktiskt förbereda och genomföra dessa. De menar att många anställda är involverade i att utveckla affärsidéer, men för att vara intraprenör krävs att den anställde har en ledande roll i en eller båda faserna.

En ”självständig intraprenör” är engagerad i båda faserna och driver innovation av egen kraft medan den som endast är delaktig i en av faserna betecknas som en ”intraprenör utvecklad med hjälp av ledarstöd”. Det är enbart självständiga intraprenörer som driver radikal innovation medan inkrementell, stegvis innovation drivs av båda typerna av intraprenörer.

Om ledningens ansvar

Förväntningarna på ägare, styrelser, ledningar och chefer ökar och de förväntas ha insikt om hur man hanterar utveckling och förändring. Det innebär även kunskap om hur verksamhetens mest kreativa medarbetare, intraprenörerna, bidrar till mer eller mindre framgångsrika innovationsprojekt.

Framgångsrik innovation förutsätter enligt forskarna ett ledarskap på alla nivåer där chefer och beslutsfattare förstår sig på intraprenörens personlighet, drivkrafter och behov. Men intraprenören kan inte göra resultat ensam.

Så samtidigt som efterfrågan på intraprenörer ökar så växer insikten om att det är nödvändigt att ledningen har kunskap om hur man skapar en arbetsplatskultur som gynnar utveckling och förändring.